Fråga magnus

Tjena,

Är en man på 32 som tränar stilen ju-jutsu kai. Vad skiljer stilen du utvecklat från ju-jutsu kai? Jag håller på med en svartbältessatsning och vill även läsa instruktörs licenser
gillar allt med kampsport och är grymt nyfiken av mig på allt nytt .

Med vänlig hälsning
Henrik
----------------------------------------------------------------------------------------------

Hej Henrik,

Jag skall försöka svara på din fråga, även fast jag inte har tagit del av Ju-Jutsu Kai´s graderingssystem. Jag skall redogöra utifrån ett historiskt perspektiv i dess korthet och med mina personliga uppfattningar. Jag har följt utvecklingen på väldigt nära håll sedan 1970- talet och fram till dess jujutsustilen proklamerades när presentationen av Ju-Jutsu Kai´s stilbok kom vid tiden runt millennieskiftet.

Likheterna mellan Suginoharyu och Ju-Jutsu Kai ligger i att det är två moderna stilar som har hämtat sin inspiration och sitt upplägg från bl a Svenska Budoförbundets jujutsusektion. Från sektionens start på 1970- talet och fram till slutet av 1990- talet, fanns det något som i folkmun kallades för ”förbundsjutsu.” Förbundsjutsun var stiloberoende och hade en samling ju-jutsutekniker med inspiration från olika ju-jutsuskolor och ombesörjde den som önskade en handbok med dom senaste teknikerna.

Självklart så fanns det olika stilar och stilböcker redan då som nu, även om flertalet var stiloberoende med hänvisning till att teknikerna var av japansk härkomst. Det fanns allt från ihophäftade stenciler till tjusigt inbundna böcker. Det är först i samband med årsmötet 1998 och bytet av ordförande i jujutsusektionen som fokuseringen på stilbildandet aktualiserades på allvar. I och med det tog skapandet av nya jujutsustilar fart på allvar, på ett sätt som vi aldrig tidigare skådat.

Det positiva med denna förändring var att den tidigare väldigt toppstyrda förbundsjutsun upphörde. Blotta tanken på att starta en egen stil kunde under förbundsjutsuns tid vara tillräckligt nog för en utfrysning med bred front eller ett starkt bidrag till en inofficiell avstängning från jujutsusektionens verksamhet. Detta kunde konkret innebära att en tidigare säker plats i landslaget var ett minne blott eller att man inte blev anlitad som instruktör på något av det så attraktiva förbundslägren eller få ett förbud mot att göra uppvisningar i förbundets regi.

Nackdelen var att de som förr bidragit till en fenomenal utveckling av svensk jujutsu och som i decennier tränat sida vid sida och dessutom slängt varandra hårt i mattan, och utan förbehåll kan man tänka, skulle nu från en dag till en annan gå skilda vägar. Det kan tyckas en smula märkligt men så blev det. Diktum faktum.

Som sagt, det finns likheter och olikheter inom de olika utbildningssystemen. Likheterna är ett resultat av historiskt tätt samarbete under decennier och olikheterna ett uttryck för personlig anda med nya influenser och uppfattningar samt i vissa fall ett rent avståndstagande.

Det är nu som de ”nya” stilarna ploppar upp som svampar och tryckpressarna börjar spotta ut stilböcker på löpande band. För vad är en jujutsu ryu utan en doktrin och en studieplan?

Det är då stilarna som Suginoharyu, Ju-Jutsu Kai, Sport Ju-Jutsu och Kampjujutsu etsar sig fast för framtiden. Vi som tidigare var så lika var nu vips helt olika. Eller?

Jag vågar påstå att i de flesta fall så finns det fler likheter inom de svenska jujutsustilarna än olikheter och det är med få undantag. Det gäller även de flesta moderna skolorna som vuxit fram i övriga Europa och Skandinavien.

De äldre skolorna med östasiatiskt ursprung, som de japanska- skiljer sig dock markant från de västerländska. De traditionella japanska vapnen som återfinns inom stridskonsten utgör där en betydande roll, till skillnad från de moderna stilarna i väst, där tonvikten ligger mer på de sportsliga och idrottsliga prestationerna.

Suginoharyu är en fundamental kampkonst. Det är fråga om ett modernt självförsvarssystem som på ett harmoniskt sätt smälter samman de två grundkraven: effektivitet - att den skall fungera bra - och estetik - att det skall se bra ut och ha en konsekvent utformning. Just dessa två grundelement utgör basen i stilen.

I vissa stilar finner vi rörelser som inte motsvarar våra förväntningar och som inte längre är ändamålsenliga dagens förhållanden. Suginoharyu är till skillnad från dessa utformad för att kunna sättas in i olika realistiska sammanhang. Det är en ung stil där vi ser variation och nya influenser som positiva inslag i den enskilda individens personliga utveckling.

Vad det anbelangar utbildningar beträffande instruktörslicenser så rekommenderar jag ledarutbildningarna som Riksidrottsförbundet samt specialförbunden erhåller. Sedan har vi som tradition inom Suginoharyu att potentiella instruktörer får tilldelat ett så kallat mentorskap- som stöttar och vägleder och utbildar till dess att en instruktörslicens kan kungöras. De mentorer som utbildar är mycket skickliga och är i regel dangraderade i flera discipliner.

Du kan titta på det här filmen från Påsklägret i Linköping. Den är från den tid då stiltillhörigheten inte stod i centrum utan glädjen att utöva kampkonsten tillsammans med likasinnade stod högst på agendan. I den filmen kan du se stilchefer som mig själv, Magnus Cederblad: Suginoharyu, Ingemar Sköld: Sport Ju-Jutsu, Hans Greger: Ju-Jutsu Kai etc.

PS. Du kan även beställa boken Fundamental Jujutsu på postmaster@suginoharyu.com

Med idrottsliga hälsningar,

Magnus Cederblad