När jag och Yamshita var i Skottland

2004 01 31 – 2004 02 03

Jag Micael Öberg och Magnus Cederblad åkte ifrån ett snöigt Sverige för att landa på en kall och regn ruskigt Glasgow Prestwick Airport.
Vädret var inget som man kunde lyfta upp till högre höjder men vad kan man förvänta sig vid denna årstid.

Vi var faktiskt där för att få träna med Yasuhiro Yamashita 7 Dan Judo och lite skämtsamt så kan man säga att han är Judons svar på Elvis Presley.
Om folk kan ta och vallfärda till Maryland för att se hans hus så kan man åka till Skottland för att se en levande legend.
Hans meritlista är så lång och imponerande så det saknar motstycke.
Den börjar oktober 1977 till april 1985 så vann han 203 judomatcher i rad och för det mesta så var det på ippon.
Allt som oftast så var hans motståndare mycket större än honom själv och hans vapen mot dessa var ren judoteknik
Karriären bestod av att han blev:
1 gång olympiskmästare
4 gånger Världsmästare
9 gånger All Japan mästare och det första guldet kom när han var 19 år.

Nåväl för att inte gå historien i förväg så blev vi upphämtade av George Gilmour 2 Dan BJA som jag blev introducerad av en gemensam vän.
Han körde oss till vårt hotell för att sedan visa oss själva staden Kilmarnock.
Vi slängde in väskorna på rummet och jag bytte till skjorta och sedan bar det ut igen.
Staden som vi var i visade sig vara liten och pittoresk med sin charm.
Efter rundturen så åkte vi tillbaka till hotellet för att sova.
Sängarna på det stället var inte direkt vad jag var van vid hård, smal och kort.
Inte den kombinationen som jag gillar men jag hörde senare att Cederblad inte var imponerad av sin säng och det kan jag tänka mig då han är betydligt längre än mig.

Väl nästa dag så väckte Cederblad mig med ett kvittrande humör så det var bara att ta på sig kläderna för att äta en riktig engelsk frukost.
Det var riktigt skönt och få sätta sig och slappna av och ladda inför dagens aktiviteter.
Efter det så gick jag upp på rummet för att kontrollera att jag hade det jag skulle med mig.
När inspektionen var utförd så var det bara gå ner och vänta på George.

När han stod utan för hotellet så var det bara och hoppa in för att resa sig till Edinburgh.
Under resans gång så pratade vi om allt mellan himmel och gjord med självklart så var ämnet judo oundvikligt.
Vi kom osökt in på ämnet Dangraderingar och det visade sig att inom BJA så måste man tävla för att få en ny grad och detta är inte bara för Dan grader utan det är ifrån Orange bälte.
Jag upplevde att resan gick fort till Ratho som är en ort strax utanför Edinburgh.

Platsen för dagen var Judo National Academy som är Skottlands Judo Center vilket är en gigantisk byggnad de delar med ett äventyr centrum för klättrare.
Våra vänner berättade att detta ställe hade bara stått klart i några veckor.
Hela bygget var imponerande med trappor och hissar.
Tyvärr så trodde jag att Dojon skulle vara större än vad den var.
Det märkes att de inte hade fått ordning på tomten ännu utan bara slängt in mattorna så man kunde ha detta seminarium.

Vi hälsades välkomna av Graeme Randall 5 Dan BJA välkommen till denna tillställning .
När alla artighets fraser var över så tog Billy Cusack 5 Dan BJA över och ledde uppvärmningen.
Det kändes som vanligt springa runt i dojon, hoppa på sidan, luft uchikomi, stretcha
kullerbyttor av de olika slag så räckte han över ordet till Yushiro Yamashita som är internationella förbundets ledare över utbildning och coachning men även
Tokai universitets huvudtränare samt hans biträde George Kerr 9 Dan Judo som är
BJA:s president som även har jobbat mycket inom det internationella förbundet.

(Billy Cusack)

Yamashita sensei inledde sin session med att be alla göra uchikomi på sin tokui-waza.
Hela gruppen satte full fart och tog tag i sin träningspartner satte glada i hågen med uppgiften.
Yamashita sensei gick runt som en mys farbror och inspekterade sina elever för dagen..
Sedan efter det började undervisningen på riktigt.
Han visade uchikomi på Osotogari som första teknik och påpekade mycket om vilken vinkel man skall attackera ifrån.
Vad han mer talade om hur ukes kroppsställning skulle vara.
Efter han hade öppnat upp uke så såg han till att dennes huvud lutade bakåt som kan beskrivas med att han lade sin styrhand mot dennes käke.

Nästa teknik var O-uchigari som avhandlas.
Yamshita sensei började med att berätta Ko-uchigari inte var någon av hans tekniker utan fick bli att han förlitade sig på O-uchigari.
Han berättade på ett sånt sätt så det blev ett förlösande skratt i hela salongen.
Det är inte alla dagar man hör en sådan Ikon säga att en viss teknik inte är dennes ”grej”.
Å ter igen så tog han upp vikten av att öppna upp uke på ett korrekt sätt så man kommer in på kroppen.
Han poängterade även den klassiska japanska ”rita en halvcirkel i mattan” samt vikten av att komma under motståndaren genom att böja på knäna.
Genom att böja på benen så förhindrade han kontringstekniker av de olika slag.
En intressant detalj i sammanhanget var att han gjorde denna teknik i rörelse framåt.

När man hör Yamashita sensei:s namn så tänker jag i alla fall på hans Uchimata.
För honom fanns det två typer av Uchimata och det var som benteknik och när man använder benet som en ”driver” med andra ord som höftkast sedan var det slutdiskuterat om den saken.
Vi fick först ett prov på en klassisk Uchimata när man rör sig framåt.
Han replikerade snabbt att det var inte den typen han föredrog utan vill helst ha västergrepp mot högergrepp.

Hela den tekniska delen av seminariet så var Yamashita sensei väldigt noga med detaljer.
De saker som han underströk speciellt noga var utövandet av uchikomi.
Han tycker det är viktigt med uchikomi att överdriva rörelserna för att stärka teknikerna i shiai/randori.
Den insikt som han hade är att i en stressrelaterad situation så krymper man sitt rörelseschema.
Det han var speciellt noga med var två saker hur man öppnar upp uke och att han poängterade att det är viktigt att hela kroppen är med när man skall kasta folk så att det inte bara blir armar eller ben.
En annan detalj som han tog upp var hur man håller sin greppteknik antingen klassiskt i armen och slaget eller en hand i nacken.

När den tekniska biten var avklarad så var det randori session och till min förvåning så var det mycket äldre jodoka som var uppe och fajtades.
Här vilade inga sorgsenheter utan det var full rulle.
Själv fick jag några sköna byten var av ett med Yamashita sensei.
Jag upplevde inte honom som speciellt fysisk stark utan det som gjorde det obehagligt att köra randori var hur han placerade gentemot mig.
När jag gjorde mina attacker så var han borta eller så var det för mycket mellanrum mellan oss.
Hela hans judo går ut på att styrhanden får arbeta och han är väldigt skicklig på att placera ut utan att man känner sig hotad.
Detta blev så himla klart när man studerade videon på kvällen.

Det som gjorde mitt hjärta varmt var att han körde mycket randori med knattarna på lägret.
Han slängde sig själv och svepte dem om vart annat med ett stort leende på läpparna.
Att han gillade barn gick inte ta miste på när han svarade på frågor när det var frågestund.
Frågorna var allt ifrån tex. vilken han judoka tycker han är bra till när han började med judo.

I första frågan så svarade han att han var förtjust i David Douilett, Ryuko Tamura, Kosei Inue tillhörde favoriterna.
Den andra frågans som jag tog upp var han väldigt förtjust i för hela ansiktet lyste upp.

Han svarade detta är en mycket bra fråga.
Jag var en buspojke och mina föräldrar tyckte att det skulle bli lite disciplin på mig.
Hans föräldrar kunde ingenting om judo men trodde det skulle vara en bra sport för honom.
Så här i efterhand så kan säga att de hade verkligen rätt.

Vi hälsade av och George Kerr tackade Yusihiro Yamashita att han tog sig tid att komma och instruerade på sin Europa resa.
Mr Kerr lämnade över 6 stycken whiskey muggar och på ansiktes uttrycket så var det en bra gåva.
När formalia var över så blev det en foto session och judopasskrivning.
Jag passade på att bli fotad och inskrivet i passet att jag har tränat på detta seminariet.

Detta var nog den första gång jag fick tag på Cederblad igen.
Jag såg bara i ögonvrån att han sprang fram och tillbaka mellan tatami läktarplats och sina kameror.
Jag har aldrig sett någon haft så många olika roller på ett och samma ställe som honom.
Nu när jag har tittat på bilderna/videon så här i efter hand så blev resultatet lyckat.

Vid samma tillfälle så fick vi träffa George Gilmours klubb kamrater och vid detta tillfälle var detta bara ett flyktigt möte men det skulle bli ändring på nästa dag.

Nästa dag så vaknade både Cederblad och jag tidigt och beslöt oss att åka in till Glasgow och inspektera.
Jag vet inte vad jag skall säga om den staden förutom att den är trist och grå.
Vad jag vet däremot att vi gick mycket tills vi tröttnade och beslöt oss att äta på en kinakrog.
Valet var inte helt fel för det var buffé och inte bara kinesiskt utan jag hittade även revbensspjäll till min stora lycka.
Efter det så var vi så trötta på Glasgow och åkte tillbaka till Kilmarnock för att titta lite i butiker där.

På kvällen så åkte vi till Cluarankwai Judoclub där vi träffade våra nyfunna vänner från dagen innan.
George introducerade oss för sina klubbkamrater och det var en härligt gäng med unga och gamla.
Vi hade turen att få träffa klubbens huvudtränare Eddie Cassidy 7 Dan BJA som har vunnit British open minst 4 gånger och levt i Japan under en 3 års period.
Han visade sig vara en riktig krutgubbe som inte säger nej till ett randori pass.

(Klubbmedlemmar från Cluarankwai Judoclub och Yamashita sensei)

När lektionen började så vid hälsning ceremonin så berättade George som förövrigt är denna klubbs kassör vilka vi var för resten av deras elever.
Sedan följde sedvanlig uppvärmning med springa och uchikomi för att avsluta med stående teknik plus en och annan rullning i mattan.
Därefter var det lugna slut.

Nu var det dags för randori och jag såg några av klubbens åldermän gå upp på mattan för att fajtas lite.
Sättet som de utövade randori på var en person stod två byten inne på mattan.
Nu hade randori börjat i alla fall och det tog inte lång stund innan man hörde en ordentlig smäll i hela lokalen.
Nu var det inte så himla farligt utan det var bara en av de äldre herrarna som placerade en av sina heta elever i väggen efter ett fint kast.
Alla var uppe och körde så det var ingen läktarjudo på denna klubb.
Cederblad och jag fick pröva våran lycka och med framgång måste jag säga.

Även om det var randori i vår smak och sköna bataljer så var det alltid nära till ett skratt och avslappnad stämning.
Vid av hälsning så blev vi välkomna dit igen när vi behagade oss och Cederblad fick hålla ett litet tack tal då jag hade självmant smitit och gömt mig i leden.
Vi överlämnade en av klubbens standar till klubbens överhuvuden och ett par böcker.
De blev hur glada som helst för dessa gåvor men nöjet var helt på vår sida.
Sedan begav det sig till hotellet för nästa dag gå en hel dag i fält koma av hemlängtan.
Klockan 18.00 for vi till Prestwick igen och jag säga hur skönt det var när vi lyfte.

Resten är historia.

Micael Öberg
Stockholms Judo Dojo